Исходная форма: зазвякать

Словарная информация: св нп 1а

Морфологическая характеристика: act. inf.



Infinitive: зазвя'кать

Active voice

Present/future tense

SingularPlural
1 personзазвя'каюзазвя'каем
2 personзазвя'каешьзазвя'каете
3 personзазвя'каетзазвя'кают

Past tense

MasculineFeminineNeutralPlural
зазвя'калзазвя'калазазвя'калозазвя'кали



Gerund: зазвя'кавши//зазвя'кав

Imperative

SingularPlural
зазвя'кайзазвя'кайте

Past participle

MasculineFeminineNeutralPlural
Nominativeзазвя'кавшийзазвя'кавшаязазвя'кавшеезазвя'кавшие
Genitiveзазвя'кавшегозазвя'кавшейзазвя'кавшегозазвя'кавших
Dativeзазвя'кавшемузазвя'кавшейзазвя'кавшемузазвя'кавшим
Accusative inanimateзазвя'кавшийзазвя'кавшуюзазвя'кавшеезазвя'кавшие
Accusative animateзазвя'кавшегозазвя'кавшуюзазвя'кавшеезазвя'кавших
Instrumentalзазвя'кавшимзазвя'кавшей, зазвя'кавшеюзазвя'кавшимзазвя'кавшими
Locativeзазвя'кавшемзазвя'кавшейзазвя'кавшемзазвя'кавших